Pages Navigation Menu

Gratis blogg till alla

Bloggat i nätverket

  • Möten, virus och mänskor, del 356Det finns en sjö, som (ännu) inte är permanent kameraövervakad. Men inte många hundra meter därifrån börjar otyget: hus och villor med skyltar som aggressivt hotar en fridsam vandrare med bandande videoinspelning. Redan vid bombdådet (det kallas inte 'terrordåd', det var en
  • Mänskor, virus och möten, del 355Det finns en sjö, vid vars rand jag i andanom lyss till sångsvanens svanesång. Som alla som sett en fågel vet, uppstämmer sångsvanen inför sin nära förestående död en operaaria. Vilken aria den sjunger har jag inte låtit mig berättas, kanske är det något av Puccini med brottst
  • Möten, virus och mänskor, del 354Det finns en sjö, där antaganden mognar till visshet för den som vill lyssna. För några inlägg sedan förvånade jag mig över den nya öppenheten. Jag förmodade att den är ett coronafenomen: folk talar med varandra. Mitt antagande överskred visshetens gräns när ett par i min å
  • Möten, virus och mänskor, del 353Det finns en sjö, från vilken högljudda turister nu jagat bort det sällsynta fågelparet. Turisterna själva minskar i antal med dalande solhöjd. Året runt samlas här dock ett antal tanter varje morgon, de simmar också på vintern. En av tanterna är särdeles energisk. Hon komm
  • Möten, virus och mänskor, del 352Det finns en sjö, dit en kvinna kommer med en parvel i åttaårsåldern. De tror sig vara ensamma tills jag med en diskret hostning förråder min närvaro. Pojken vill simma. Han kliver i och svär högljutt på finska: "@@@, vilket stort merilevä!" Mamma på bryggan förebrår hon
  • Möten, virus och mänskor, del 351Det finns en sjö, dit går en grusväg. Visserligen smal och oansenlig men dock en väg, inte organiskt framvuxen utan röjd med linjal genom buskagen. Bland kommunens visa förbud finns dock det att ingen får köra här. Ingen, ingen utom de utryckningsfordon som i fall av nöd skall ku
  • Möten, virus och mänskor, del 350Det finns en sjö, den kan också kallas ett träsk men den äger inte den fläkt av lätt naturmystik som berättigar till benämningen tjärn och det vore en förolämpning att kalla den en göl. Henry David Thoreau skrev om skogsliv vid Walden. Markerna kring hans 'pond' uppläts av han
  • Möten, virus och mänskor, del 349Det finns en sjö, där finns mycket som är förbjudet genom kommunens visa förordnanden och anslag. Man får inte meta här. Man får inte dyka här. Man får inte göra upp eld. Man får inte ha med sig en hund eller andra sällskapsdjur. Tidigt på morgonen finns här bara e
  • Möten, virus och mänskor, del 348Det finns en sjö, dess vatten bär inte bara de rörelsehindrade utan även ljud. En mild kväll finns där bara jag och två unga damer. De äntrar en plastmadrass och förtroligt samtalande sida vid sida tar de sig ut på vattnet och bort från stranden. Den bär även ljud. Deras he
  • Möten, virus och mänskor, del 347Det finns en sjö, där står en påklädd kvinna med professionell uppsyn och betraktar de badande. Hon sätter på sig en ansiktsmask. Varför gör hon på detta viset? undrar en svärm av barn som genast skockas omkring henne. Svaret närmar sig med tunga steg ur skogen. Han går med
  • Möten, virus och mänskor, del 346Det finns en sjö, där bor det en häxa i närheten, nej, det borde jag inte ha skrivit, för hon bekänner en kristen tro. Men när hennes blå ögon överfar vattenytan ser de mera än andras. Inte bara i den meningen att hon länge observerat naturens liv kring sjön och varseblir myck
  • Möten, virus och mänskor, del 345Det finns en sjö, det finns ett grovt tillyxat utebord, det sitter en man vid detta bord. Han har ett litet hakskägg och långt hår i fläta, han har en lång rad siffror tatuerade på armen. Han äter en hamburgare och jag tror att det inte är den första hamburgare han ätit. Han v
  • Möten, virus och mänskor, del 344Det finns en sjö, den erbjuder rika möjligheter att studera djurens vanor och mänskors. En kvinna berättar för mig om naturen här, hon har god kännedom om fauna och flora. Vi samtalar om detta och mycket annat i många timmar och vandrar därvid längs stranden och i skogen. F
  • Möten, virus och mänskor, del 343Det finns en sjö, denna sjö har ett rå. För nästan hundra inlägg sedan - del 244 - berättade jag om mitt möte med skogsrået. Med sjörået tillgick det så: Tidigt på morgonen finns här inga mänskor. Jag sitter på bryggan vid stegen ner i vattnet och läser och skriver med ryggen
  • Möten, virus och mänskor, del 342Det finns en sjö, på vintern är här tyst och öde men solen lockar fram turister och prat. Och, som i det föregående, oanad teologisk sakkunskap. En annan, äldre kvinna berättar om de nya byggnaderna i omgivningen. Också ett kyrkorum - jag har sett det på avstånd och frågar vem
  • Möten, virus och mänskor, del 341Det finns en sjö, vid den låg en kvinna. Hon badade i sol. Hon reste sig och inledde ett samtal om teologi. Hon ägde förunderliga insikter i detta ämne. Trots att jag själv utbildat mig i ämnet och trots att hon enligt egen utsago inte läser Bibeln, ville hon lära mig mycke
  • Möten, virus och mänskor, del 340Det finns en sjö, en sjö är en vattenansamling och vatten kan inte tänka. Som sådan äger den stränder och vid dessa stränder samlas svensktalande huvudstadsbor om sommaren, den sköna. De är av samma ras och art som jag och jag skall därför inte säga mer. De är högljudda och
  • Möten, virus och mänskor, del 339Det finns en sjö, så liten att den låter sig vandras omkring utan att det är något särskilt med det. På vintrarna gör man det utan att bli störd och på hösten med. Men på sommaren är där folk. Inte för det, sjön ruvar på dystra hemligheter. Månget mänskoliv har ändats under
  • Mänskor, virus och möten, del 338Hon blickade ut över vattnet. Se, så vackert allt är! sade hon. Solen, molnen och fåglarna! Mänskorna är glada och lyckliga - och jag blir arbetslös. Detta senare hade hon fått höra på omvägar, arbetsgivaren hade inte informerat någon av sina anställda. Hon hade arbetat på den
  • Möten, virus och mänskor, del 337Ja, i dessa akuta semestertider blir vanliga mänskor lösmynta som hallon. Man semestrar i Finland nu och tilltalar vanliga medmedborgare. Och förvånande ofta utspinner sig långa samtal ur en trivial fråga. Han som frågade efter lokala simstränder hade teorier om Viruset, som f
  • Möten, virus och mänskor, del 336Jag skrev om hemlängtan bort för några inlägg sedan. Nu är det ett svårtolkat myndighetspåbud som gör att kvinnan med barnet - på finska - frågar mig vad plakatet egentligen innebär. Jag begriper inte mycket mera där jag står och läser. Men på hennes blus finns namnet på ett f
  • Möten, virus och mänskor, del 335En hög och stor bil, vit och blänkande ny, parkerar vid butiken. Ur framdörrarna rinner en liten gubbe och en liten gumma, båda försedda med ansiktsmask. Inne i affären lägger man märke till deras omsorg när det gäller social distansering. Vid kassorna blir den akut. Gu
  • Möten, virus och mänskor, del 334Min ena sko skaver på hälen. Jag måste köpa ett billigt plåster och sätter mig på en bänk, tar av mig skon, applicerar det hastigt på såret och vandrar vidare. Inte ens då märker jag det som framgår först under en samling senare under kvällen: mina skor är av olika färg och
  • Möten, virus och mänskor, del 333Hemlängtan är att längta bort. Och man behöver inte ha seglat för om masten för att känna den och det behöver inte vara en ångbåt i Kina som pressar fram tårarna. Det går med en långtradare med Namnet på motorvägen också. Varje gång jag träffar Sveta blir det att byta nå
  • Möten, virus och mänskor, del 332Han hade ett yrke: han var chaufför. Vårt samtal kom därför naturligt in på trafik och därifrån sökte det sig vidare till trafikbrott och överhastighet. En gång - det var för många år sedan - hade han kört sin långtradare över öppna fält. Han hade bråttom hem, sikten och fö
  • Möten, virus och mänskor, del 331Tammisaari föreföll dem trist. Däremot hade de tillbringat en halv dag i Ekenäs, mänskorna där var vänliga och staden pittoresk. De for vidare till Turku och därifrån gjorde de också en avstickare till Åbo, innan det blev dags att äntra färjan. Att tyska turister inte al
  • Möten, virus och mänskor, del 330Scen I: -Den står en timme för tidigt, sade parkeringsövervakerskan. Sedan fotograferade hon bilen och parkeringsskivan och till sist satte hon en gul lapp med ett bötesföreläggande under torkarbladen. Sedan gick hon. Efter att oväntat vänligt ha försäkrat sig om att hon inte
  • Möten, virus och mänskor, del 329Flickan var kanske fyra år gammal. Modern verkade tillgjord. Det var uppenbart att hennes repliker framsades till de omkringståendes uppbyggelse. Hon sade till dottern: Jag är så vettlöst / sanslöst / korkat (det finska ordet 'älytön' har många möjliga översättningar) stolt öv
  • Möten, virus och mänskor, del 328Regeringens restriktioner tvingar fram nya former för gudstjänsterna. Igår hölls en friluftsmässa på en privat tomt i huvudstadsregionen. Den genomfördes naturligtvis enligt det lutherska formuläret och det var bara kyrkorummet som avvek från det gängse. Nästan bara. Det
  • Möten, virus och mänskor, del 327På morgonen slipper jag inte ut på landsvägen. Ett ofantligt schabrak spärrar vägen. (Enligt SAOB används detta ord "om ngt oformligt l. fult: åbäke, monster".) Det är en stor bil med en ännu större husvagn. En bekant kommenterade: Är då deras sinne så fäst vid denna världe
  • Möten, virus och mänskor, del 326(Den lilla grå bloggätaren har ätit upp dagens inlägg! Jag måste återskapa det.) Kalla honom Nygård. Han bodde i alla fall i en av de tristaste och mest förfallna förorter jag sett i huvudstadsområdet. Han fanns inte i offentliga register och jag behövde nå honom i ett ange
  • Möten, virus och mänskor, del 325Ett bröllop och en begravning är jag inviterad till detta veckoslut. Det 'virus' som är inskjutet mellan rubrikens 'möten' och 'mänskor' kommer här till synes i de speciella arrangemangen. Till jordfästningen har endast trettio personer kunnat inviteras ur den avlidnas sto
  • Möten, virus och mänskor, del 324Om någon är påfallande sned i ansiktet, kan det t.ex. bero på en hjärnblödning. Han behöver inte vara lokförare. Alla taxichaufförer är inte solbrända bara på armbågen. Men i detta fall var jag säker på min sak: hon måste vara skådespelare av något slag. Oberoende av det ak
  • Möten, virus och mänskor, del 323Var har jag sett henne förr? Men var har jag sett henne förr? I ett obevakat ögonblick ser jag henne se rakt på mig med samma fråga i de eftersinnande ögonen. Det är en främmande stad. Det är ett annat språk. Det är första gången jag sitter på bänken på stadens gågata -
  • Möten, virus och mänskor, del 322Han kommer släntrande uppåt slänten och då säger jag till de omkringmigsittande: Det är ju M! Det är tjugosju år sedan jag senast såg honom och det är långt före jag urskiljer anletsdragen som jag känner honom på gången. Och ändå är den inte särskilt speciell och jag är inte F
  • Möten, virus och mänskor, del 321Finland är världens lyckligaste land, ty så har en vederhäftig internationell organisation beslutat. I världens lyckligaste land har man röstat fram den lyckligaste staden. När jag besöker den, återfinner jag med viss svårighet det hus där jag en gång bodde. Jag visste det
  • Möten, virus och mänskor, del 320Allena var jag, han kom allena, förbi min bana hans bana ledde. Det var vid en liten landsväg i västra Nyland för trettio år sedan eller mera. Han cyklade förbi på landsvägen och jag minns det därför att han var en Kändis. Nu ser jag honom igen i en butik i östra Nyland,
  • Möten, virus och mänskor, del 319Om ingen ville minnas sin hembygd denna midsommar, var där desto flera mänskor vid träsket. Mängder av bilar stod parkerade på landsvägen, ännu flera på den asfalterade men namnlösa vägen till vattnet. Han som lyfte stenen bodde vid ett annat träsk i närheten. Jag åkte dit i s
  • Möten, virus och mänskor, del 318På midsommaraftonen förbarmade jag mig över tre försmäktande huvudstadsbor. Jag tog dem med till riorna och bodarna. En av dem plockade sju sorters blomster för att lägga under kudden. Senare fick jag ett förtvivlat textmeddelande: hon hade glömt dem i min bil på återvägen!
  • Möten, virus och mänskor, del 317Där jag vandrade bland rior och bodar var jag inte uppkopplad. Där låg stenen som väger 236 kg och en man på min morfars födelsegård - en släkting? - var den enda som förmådde lyfta den. Den har spruckit och sjunkit ner i jorden. Gick man upp på berget såg man omkring sig s
  • Möten, virus och mänskor, del 316Det är midsommarhelgens söndag. Då ringer de alla tre efter varandra: tant Grön, tant Brun och tant Gredelin. Luigi Bartolini har skrivit en dikt om sju färger. Brunt nämner han inte men den färgen är ju en blandning av flera och här får vi ta violett i brist på gredelint.
  • Möten, virus och mänskor, del 315Varför är finländarna hederliga? Hederligare än andra, om man får tro undersökningar. Det undrade BBC häromdagen med en stor artikel på sin hemsida. Skribenten försökte förklara fenomenet med bl.a. luthersk tro och erfarenheter från självständighetskamp och krig. Detta rann
  • Möten, virus och mänskor, del 314Dråp. Dråp av första graden, andra, tredje... Dråp begånget i oaktsamhet. Olika länders lagstiftning har olika definitioner och straffsatser. Den romerska rätten anser allmänt... Skam, jag nämner dig! Det var årtionden sedan vi setts och då jag såg honom sitta vid
  • Möten, virus och mänskor, del 313Man skall inte ge mänskor öknamn. Men det är av praktiska skäl - jag vet ju inte vad de heter - jag ibland använder benämningar som kan tolkas så. Totempålen är lång och fullklottrad med graffiti. Jag noterar att ett stort hakkors han haft på benet nu har omvandlats och införl
  • Möten, virus och mänskor, del 312Mannen med hatten frågade om han fick ge mig en gåva. Den frågan fick mig att känna igen honom. Några år tidigare hade vi mötts på en annan ort. Han går omkring och läser egna dikter för envar som vill höra. Och de flesta vill höra på, de är tacksamma för gåvan, och diktern
  • Möten, virus och mänskor, del 311Det var två små och skinande nya bilar. Den ena var klargul och den andra var klarröd. Det var en het dag. Deras ägare eller förare var två unga damer, också de klädda i bjärta sommarens färger. Den ena hade en storblommig klänning, den andra en enfärgad men lika klar och strå
  • Möten, virus och mänskor, del 310Efter en animerad diskussion med L. är det nettopp i en norsk avis min blick fångar en annons. En sofistikerad ung dam avnjuter en kopp kaffe - och enligt annonsen är det kaffet litet dyrare, för den goda smakens skull. Målgruppen har pengar och god smak, den är beredd att bet
  • Möten, virus och mänskor, del 309Där i vimlet blir jag varse en liten gumma med ryggsäck. Få är helsingforsare än hon, född i ett bombskydd under Storkyrkan har hon långsamt och liksom motvilligt tvingats ut i bostäder i förorterna på äldre dagar. Medan folk från landet vällt in i centrum och bemäktigat sig d
  • Möten, virus och mänskor, del 308Det finns LL-böcker, skrivna på lättläst svenska för dem som har svårigheter med språket. Det är som sig bör och det är naturligtvis bra att det finns. Inte lika odelat positivt är det faktum att det också existerar LL-mänskor. Under ett samtal med en sådan distraheras man
  • Möten, virus och mänskor, del 307Vi hade en katt en gång, den var liten och grå och den hette därför Edith. Det var en märklig katt, ty den har varit i tidningen. Det var visserligen bara en liten annons i den ännu mindre lokaltidningen, i samband med dess försvinnande, men ändå. Ediths öde blev tragiskt, huv
  • Möten, virus och mänskor, del 306När jag började skolan, lärde jag småningom känna mina nya kamrater liksom på omvägar. Där fanns beklädnadsaffärens dotter, brandmästarens son, grönsakshandlarens son och många flera. Nästan som i Löjliga familjerna men det var inget löjligt alls med det och nu är det de själ
  • Möten, virus och mänskor, del 305Tandläkaren tappade sugen. I ett skede slutade den faktiskt också att fungera. Hon var ung och nervös och samspelet med tandsköterskan gick på kryckor. Fel utensilier räcktes henne. Hon hostade på patienten men försäkrade att hon inte är smittobärare. Tom. utskriften av räknin
  • Möten, virus och mänskor, del 304Men beträffande förra inlägget: vi blev äldre och resorna blev längre. Kulmen i folkskolan utgjordes av en resa från Närpes till Åbo. Där var slottet, vackert beläget invid glasskiosken. Mina ögon såg den fördjupning Erik XIV:s armbåge gjort i träet vid fönstergluggen i hans f
  • Möten, virus och mänskor, del 303Vi gick redan i femte klass när vi fraktades i buss från Sibbo till Kervo för att besöka Trollskogen på skolutfärd. Man undrar ännu vad behållning lärarna trodde att tolvåringar skulle ha av de målade stenarna och små svamphusen av betong där i parken? Det enda jag minns är
  • Möten, virus och mänskor, del 302Vindstilla dagar känns där lukten av evangelium. Man kan naturligtvis inte veta exakt vad Paulus syftar på när han säger att de kristna för somliga är en doft till död, för andra en doft till liv (2 Kor. 2:14-16). Han talar om att vi förs fram i Kristi segertåg och vid antika
  • Möten, virus och mänskor, del 301-Och jag skrattade så när jag läste den! Vitsen handlar om ett replikskifte mellan en pojke och hans morfar. Hon berättar den för mig, i telefon. Två saker noterar jag: - Att hon berättar den så att själva poängen går helt förlorad. - Att jag själv tidigare har berättat de
  • Möten, virus och mänskor, del 300Infattad i disken är en peng. Det är den första han förtjänade på sitt geschäft, det är trettio år sedan dess, och nu utgör den för honom en daglig inspiration under traskandet mot pensioneringen. Vår Farbror Joakim kunde också inspirera andra yrkesutövare - jag låter tanka
  • Mänskor, virus och möten, del 299Vindriktningen var sådan att redan de första dagarna p.c. ritade planen himlen full med sin vita graffiti över hennes gård nära flygplatsen i Vanda. Hon är lättantändlig och berättade att hon kastat kottar efter dem men inte lyckats tvinga ett enda att landa eller ens göra en
  • Möten, virus och mänskor, del 298De unga damer i alla åldrar som jag sporadiskt eller regelbundet meddelar undervisning i ärans och hjältarnas språk, brukar jag uppmana att bara prata på. Det är så också barnen lär sig, i alla världens länder. De grubblar inte över om pappa eventuellt måste stå i vokativ när
  • Möten, virus och mänskor, del 297På besök i min gamla hemstad mötte jag en äldre man i ett gathörn. Han såg vänligt på mig och sade: "Var ha do vari? Vi ha inga sitt dej på länge." Just de ord jag först vill höra i himlen.
  • Möten, virus och mänskor, del 296Vi stod och begrundade den långa listan på namn och årtal. Hon fäste min uppmärksamhet på ett av dem: det var en man, vars andra dopnamn var Lahja. Det var minnesmärket över de som dog i de rödas fångläger i Ekenäs och Lahja är ett kvinnonamn, det betyder "gåva". Detta o
  • Möten, virus och mänskor, del 295-Säg mig, sade han. Det var när han fick höra att jag studerat litteratur. -Säg mig, vad nytta har man egentligen av en skönlitterär bok? När man lägger den ifrån sig, vad har den gett som inte en faktabok kan ge? Först tänkte jag formulera ett svar ur den gängse fatabur
  • Möten, virus och mänskor, del 294Det är fredag kväll och trafiken på Bulevarden i Helsingfors har nästan normal volym. Strax före Mannerheimvägen blockeras gatan av en taxibil. Den har stannat för att ta en passagerare eller släppa av en. Spårvagnsföraren blir rasande. Han öppnar den främre dörren och s
  • Mänskor, virus och möten, del 293Är det... kan det vara han? Visst är det han! Nätet ger vid handen hans ålder, den är mellan 90 och 100 år. Han är - var - en finländsk toppolitiker, som jag senast såg vid minnesstunden efter en jordfästning. Och han var gammal redan då och kortväxt, nu är han ännu mindre
  • Möten, virus och mänskor, del 292Ett hus är i litteraturen en vanlig symbol för mänskan själv och man talar om dem som putsar fasaden utåt. K. måste resa bort och frågade om jag kunde hjälpa honom genom att tvätta ett stort fönster mot gatan som var grått av smuts och damm. Det gjorde jag ju gärna men det vis
  • Möten, virus och mänskor, del 291Jag går till spårvagnsplatsen för att möta dem och visa dem rätt väg. Där sitter de på bänken och väntar. Vi skakar hand och... Va? Det är första gången sedan början av mars. Det har varit enbart fjärrhälsningar sedan dess, lyfta händer, nickningar och bugningar. Men den
  • Möten, virus och mänskor, del 290Och igen har en medmänska sökt döden för egen hand.
  • Möten, virus och mänskor, del 289Fram på eftermiddagen blir det äntligen tid för dagens många smärre uppgifter. Då ringer K. Och samtalet varar i över två timmar. K. har nämligen viktiga ting att förtälja: det handlar om konspirationer. Det är det vanliga amerikansk- och nätinfluerade talet om de hemliga,
  • Möten, virus och mänskor, del 288En mänska är som gräset eller blomstren på marken och när man ser efter hennes plats, är hon icke mer. Bland virustidens få besök gavs nu ett av en man från min gamla hemort. -Är han ännu frisk och stark, lever hon? undrar jag med många namns nämnande. Och ibland blir s
  • Möten, virus och mänskor, del 287Så gott som alla dödsfall under coronaepidemin hade kunnat undvikas. Men tyvärr är okunskapen stor och få mänskor känner till att sjukdomen kan botas med getpors, också kallat skvattram. På nätet finner jag ingenting om denna medicinska användning av växten men min sagesper
  • Möten, virus och mänskor, del 286De kom från Lappland när hon var liten. De flyttade in på denna lilla svenskspråkiga ort, i de snabbt och billigt färdigställda rad- och höghusen. De var en stor familj och äldre bröder och systrar flyttade in i egna lägenheter. Bastu fanns det inte i huset. Då satte man alla
  • Möten, virus och mänskor, del 285Den som nu rör sig i exempelvis huvudstaden utan att äga hus där, kan stöta på ett prekärt problem. Om vistelsen börjat tidigt en söndag morgon, ökar det nya prekariatet sitt medlemsantal mot eftermiddagen och kvällen. Biblioteken är nämligen stängda. Caféer och butiker få
  • Möten, virus och mänskor, del 284På varannan bänk i ett Prisma eller en City-Market, hur ni vill, satt igår en man i avsaknad av hudfärg. Han frågade mig om Kristi himmelsfärdsdag var på onsdag eller torsdag. Det var på stapplande finska och på finska innefattas veckodagen i själva helgens namn - helatorstai.
  • Möten, virus och mänskor, del 283Mycket fin och bred och dyr och ny var bilen. Det enda felet med den var att den stannat, i en korsning, och nu vägrade att starta igen. En annan förare hade redan stannat bredvid för att erbjuda hjälp och även jag anslöt mig. Det var en landsväg, livligt trafikerad, och ja
  • Möten, virus och mänskor, del 282Det finns ju de som cyklar till arbetet på annan ort eller de som sommartid ger sig ut på längre cykelsemester. Denne äldre man cyklar regelbundet en viss noga definierad sträcka på 70 kilometer - kanske dagligen, om jag förstått saken rätt. Bara vägarbeten och liknande kan st
  • Möten, virus och mänskor, del 281Kring den gamla stationsbyggnaden finns ett område som är idealiskt för lek. Gamla järnvägsvagnar, rostiga dressiner, avlagda paketbilar och lätt förfallna förråd och lider. Där står två knattar, så små att de nätt och jämnt når upp till sina skärmmössor. Och det spritter i de
  • Möten, virus och mänskor, del 280Han Botticelli, är han inte litet överlastad? I folkskolans läsebok var Våren en liten flicka med ljusa lockar som med mild hand beströdde marken med allehanda blomster där hon barfota gick fram. Hon liknade inte, nej, hon liknade inte den man i äldre medelåldern som jag ta
  • Möten, virus och mänskor, del 279Det är teoretiskt möjligt men naturligtvis föga sannolikt att Predikaren innehade ett företag som sysslade med beläggning av gårdsplaner med jordbeck. I princip detsamma som asfalt. Dessa reflexioner kommer sig av att jag tror mig ha bevittnat ett nytt rekord i mänsklig fåfän
  • Möten, virus och mänskor, del 278Att födas i Finland är som att vinna högsta vinsten på Lotto. Möjligen kan denna sanning, mutatis mutandis, också tillämpas på stryktipset. Uolevis far var expert på engelska ligan och en inbiten tippare. En dag fick han alla rätt på kupongen - tolv matcher på den tiden.
  • Möten, virus och mänskor, del 277Min vana likmätigt var jag ute i god tid till den plats jag nämnde i det föregående. Väntetiden fördrev jag med en stående kopp kaffe på ett försäljningsställe i närheten. Mellan kunderna berättade flickan i kassan att hon är rädd. Det var första gången jag hört någon säga
  • Möten, virus och mänskor, del 276Det finns en gammal saga, har du hört den? En vandrare kom till ett hus och frågade en gammal man som stod och sågade ved på backen: "Kan jag få låna hus här i natt?" -"Jag är inte far i huset men fråga far min, som…". Och vandraren visades vidare till en ännu äldre man. De
  • Möten, virus och mänskor, del 275Som om de transitiva verben inte fanns. Han går omkring här i grannskapet och både liknar och förefaller. Som om alla transitiva aspekter man kan anlägga på svenskans verbsystem vore fullkomligt ovidkommande. Liknandet är en sällsynt talang och vi har hört berättelser om hu
  • Möten, virus och mänskor, del 274-Papagena! -Papageno! 'Bjäbba' är inte rätta ordet, 'gläfsa' kommer litet närmare och finskans onomatopoetiska 'räksyttää' ger akustisk tilläggsinformation. Kanske kunde man tänka sig två grova sandpapper framföra operadialogens milda gnabb i ännu snabbare tempo och mycket
  • Möten, virus och mänskor, del 273Men säg den lycka. Han som spriten lyfte, fann jag idag i full färd med att bära bort stolar och spärra av terrass och sittplatser. Här hade inte polisen varit utan en hälsoinspektör. Jag hade helt olagligt suttit och samspråkat med honom i det föregående. Det var helt oav
  • Möten, virus och mänskor, del 272idagbrederdeutdenochdenliggernujämnpåmarken tillsnovemberregnetssvartabödelspiska rapparasfaltensstackarsblankanegerskinn ochengrannesadedåjagkomsåfindenblirhelagården ochdettyckerjaginteallsfördefällde detallrahögstaträdetsomgavskuggaochjag går hellre på knastrande grus.
  • M öten , vi r u s och m ä n skor, de l 271Nu har de ta git sig fö re att a sfaltera gå rden och hela hu set skakar. OMÖJ L IGT att skri va någo t.
  • Möten, virus och mänskor, del 270Det är spriten som gjort att det burit uppför för honom. Alldeles uppenbart går hans affärer bättre än någonsin. Och orsaken är att han numera får sälja sprit! Till coronans verkningar hör att restriktionerna för försäljningen lättats, på det att vissa små privatföretagare ska
  • Möten, virus och mänskor, del 269Hon kom mot mig på strandpromenaden. Det var en tid sedan vi setts och hon slog ut med händerna och utbrast: Är det inte underligt med detta coronavirus! Jovisst, sade jag. Allt blir inställt! sade hon. Nu kommer inte Kalle Karlsson (fingerat namn) hit på strandfestivalen! Nu
  • Möten, virus och mänskor, del 268Min håg vandrade vidare till en annan man jag kände som också hade en ansträngd relation till sin frontallob. Han var musiker, en musikalisk musiker – han sade att det gjorde fysiskt ont när han hörde en falsk ton. Vänsäll var också han, en hjärtlig man som personifierade begr
  • Möten, virus och mänskor, del 267Hon hade förlorat sitt paraply. Jag lovade att leta på den plats där vi befunnit oss och till den ändan kontaktade jag en okänd man för att låsa upp. Medan vi betade av den viralt avfolkade samlingssalen, framgick det att vi hade en gemensam bekant, i en annan stad. Denne hade
  • Möten, virus och mänskor, del 266I rännstenen ligger en fallen kvinna. Men den glesa gatan är varm och torr, hon kommer snabbt på fötter igen och joggar vidare. Något slags järntråd har fastnat i gallret. Med solglasögon och ljudlig musik i hörlurarna är joggaren ett lätt byte för små avvikelser i trafike
  • Möten, virus och mänskor, del 265Så hände det då. Viruset kröp litet närmare – en umgängesperson har drabbats. Vi höll visligt avstånd när vi träffade samman, så för egen del befarar jag ingenting. Men liksom filosofens tandvärk plågade honom mera än tusen döda i en jordbävning är katastroferna för alla dest
  • Möten, virus och mänskor, del 264Det är den tiden på morgonen då inga förnuftiga mänskor är ute. Det är ett av mina stamställen och klockan är före sex på morgonen. Så jag frågar om jag får slå mig ner på en av stolarna utomhus - trots kedjan som markerar förbud. Flickan bakom kaffedisken blir förskräckt.
  • Möten, virus och mänskor, del 263I virustider behöver vi påminnas om att livet självt är en sjukdom, en dödlig sådan. Kvällens långa telefonsamtal ger perspektiv på saken. Det finns bekanta som lider av invalidiserande besvär som inte getts officiellt erkännande av det som brukar kallas ”den medicinska vetens
  • Möten, virus och mänskor, del 262I den öde staden träder jag in i den stora och tomma, svagt upplysta möbelhallen. En ensam och dunkel expedit materialiserar sig försiktigt och frågar med corona i rösten vad jag önskar. Ja, det är en säng, säger jag. En väldigt enkel och billig säng. För dagligt bruk? frågar
  • Möten, virus och mänskor, del 261Nuförtiden har man fortgående utbildning för anställda i servicebranschen. När jag kommer in i affären, är det en praktikant som tar emot mig med ett brett leende och ett soligt och hjärtligt välkommen. Men när jag sedan måste ställa några enkla frågor om varorna, blir jag myc
  • Möten, virus och mänskor, del 260Och ibland hör man ju kommentarer som det aldrig var meningen att man skulle höra. Jag hade ingenting sagt, inte heller gjort något särskilt där jag satt vid bordet intill. På tal eller handling kunde jag alltså inte bedömas. Och det okända sällskapets omdöme om mig var inte h
  • Möten, virus och mänskor, del 259Visst behöver hjärnan stimulans men den övningen är av annat slag än den fysiska. Hon som satsar på ordnötter och -gåtor gör det i förhoppning om att därmed kunna undvika föräldrarnas senila öde. Litet tvivel kvarstår dock: hon ber mig uppriktigt säga om jag tror att detta att
  • Möten, virus och mänskor, del 258De kastar skivor i en korg. De kastar dem ibland nästan i huvudet på fredliga skogsvandrare. En av dem känner jag; jag ser honom ofta. Han gick omkring, obemärkt av alla, tills man upptäckte hans stora förmåga att kasta skivor i en korg. Då han bevisade att han gjorde detta
  • Möten, virus och mänskor, del 257För syntesens skull sätter jag mig på samma plats vid samma tid för tredje dagen i följd. Och en man kommer ut igen, med kaffe och en brödpåse. Han sätter sig. Han inleder ett samtal. Men denna vårens vackraste och varmaste dag berättar han om en tragedi som förstummar.