Bloggat i nätverket
Min kära hustru Ang Kuaw Chin dog 23/6 2024
Möten, virus och mänskor, del 1564Inför hatet, det outgrundliga, envisa och ihållande hatet, blir orden meningslösa.
Varje uppmaning till bättring och sinnesändring medför bara ett djupare hat hos henne som hatar.
Och i världen lyfter hon hatets kamp till nya instanser - hovrätten nu! - och nya områden. Hon Möten, virus och mänskor, del 1563En kvinna - hon som hatar - hatade sin yngsta dotter.
Det var inte ett sådant hat som syns för världen, o nej: hennes hat var insvept i många masker och kappor. De hette Svek, Falskhet och Feghet, också många andra namn hade de.
Hon som hatar älskar speglar. Där ser hon sig Möten, virus och mänskor, del 1562Bland vidskepliga betraktas fredagen den 13:e som ett särskilt olycksbådande datum.
Med nödvändighet inträffar vissa olyckor och katastrofer också under dessa dagar i mänsklighetens historia. Men övertron tar inga hänsyn till sannolikhetsberäkningar och logik. Man förstorar up Möten, virus och mänskor, del 1561Jag har dröjt och jag har väntat och jag har tagit all tänkbar hänsyn.
Detta inlägg publiceras långt senare än vad som är brukligt - långt in på förmiddagen. Men nu kunde jag inte vänta längre, för läsarnas behov går ändå först.
Det är Olga Ollonborre. Det är hennes violett Möten, virus och mänskor, del 1560Ibland... den som mött ett äkta, glödande hat någon gång... har kanske fått uppleva hur det flammar upp ibland, eller - om man så vill - hur det kastar en skugga av isande köld ständigt på nytt över livet när man inte väntar det. Också över ens allra närmaste, mest älskade.
Ho Möten, virus och mänskor, del 1559Karlavagnen är upp och ned, den har krockat med en Stor Björn och Laura ligger i diket.
- Skaklarna pekar i alla fall fortfarande på Polstjärnan, tänker hon och ruskar på huvudet. Det är klart och inte dimmigt.
När hon fick sin gula hatt, vart hon lätt förvirrad. Hon körde Möten, virus och mänskor, del 1558Hampus med hattarna har ett utvecklat hattsinne. När det kommer en kund, vet han genast vilken färg vederbörande behöver.
Det går inte till som i en vanlig butik. Det är inte så att kunden träder in i lopptorget och trevande eller avgjort säger: "Det skulle vara en hatt."
U Möten, virus och mänskor, del 1557- "När man är liten, orkar man vara i farten hela dagen", sade den lilla treåriga flickan barnsligt anspråkslöst till Gertrud och mig beträffande boken. "Och tänk på kineserna! Vi får i alla fall vara tacksamma för att förhållandena där borta är bättre idag."
Hon syftade på hu Möten, virus och mänskor, del 1556- Då behövs jag inte längre! säger [Miranda] och omfamnar hjärtligt Gertrud till avsked.
- Nej, nu är jag ju riktig! säger Gertrud glatt. Finns, och allt. Trevlig resa!
[Miranda] tar flyget hem. Det behöver hon ju egentligen inte göra, för fantasivarelser förflyttar sig hur d Möten, virus och mänskor, del 1555Och jag läste en bok, en gammal, gammal bok; jag läste den alla mina dagar.
Det är en mycket märklig bok, jag överdriver inte, för den är skriven av en treårig flicka.
Den handlar om våren. Hon berättar hur det är på våren och om det hon ser och upplever omkring sig.
Och Möten, virus och mänskor, del 1554Där var en man, och han öppnade tomatförpackningarna och började byta och plocka ut de bästa till sin.
Där var en expedit, han kom till platsen och förklarade att så fick man inte göra.
Då sade mannen: Jag kommer aldrig mera till denna butik.
Vem gjorde rätt? undrade Ge Möten, virus och mänskor, del 1553Den frågan kunde Gertrud inte svara på och hon bad mig köra istället.
Det gjorde jag och vi kom efterhand till ett ställe som var belagt av gula blommor. Hon plockade några av de blå.
Vidare förfor hon på följande sätt: de blå blommorna satte hon i en liten vas, egentligen 1552 fGoethe, alltså. Han sade att folk ser saker och ting i förhållande till sig själva (fast på tyska) och därvid ofta begår skamliga misstag. Men: "Ett vida svårare dagsverke pålägger sig de vilka, upptända av kunskapsdrift, strävar efter att observera naturens föremål sådana dessa Möten, virus och mänskor, del 1552Så Gertrud låg på rygg och flöt omkring bland näckrosorna i strandkanten, som Ofelia, men när vi skulle köra iväg backade hon in i en annan bil.
Det gjorde Shakespeare aldrig.
Den andra bilen var inte arg, inte alls arg, och hon ville inte ens höra på det öra med vilket hon Möten, virus och mänskor, del 1551Sedan åkte vi vidare längs Hitåvägen. Den är lång och just där den går över motorvägen bytte [Miranda] plats med Gertrud och lät henne köra. Jag ville koncentrera mig på att glo. Det är sällsamma skiftningar i tallarnas stammar och barrverk vid denna tid på året.
Men innan vi Möten, virus och mänskor, del 1550Det är en synnerligen grannlaga uppgift att ta reda på om en person existerar eller inte (se 1539), detta gäller även kvinnor.
Jag kan tänka mig att jag själv skulle känna mig sårad om någon gammal bekant kom till mig och frågade om jag finns.
Hur skulle jag närma mig fråga Möten, virus och mänskor, del 1549Jag talade en gång med en tant och inom kort vart där flera tanter som blandade sig i vårt samtal. De förökade sig oupphörligen och många tanter har sagt sitt sedan detta möte.
Det förändrade mitt liv.
Den allra första tanten hade talat och sagt: Man skall tvätta händerna f Möten, virus och mänskor, del 1548Då jag vaknade på morgonen hade jag nämligen litet ont i ryggen, vilket jag annars sällan har.
Det berodde naturligtvis på dykningarna i Bockgrottan, snöskottningen hos tomten och andra ovana ansträngningar.
Men jag satte mig vid datorn och skrev ner de sanna redogörelserna Möten, virus och mänskor, del 1547Dessa händelser timade för över trettio år sedan men jag minns dem som, om nu inte igår, så i förrgår.
Från K-järnaffären i Åggelby införskaffade vi fyrtio (det kan ha varit femtio) meter plastslang med en diameter på 50 mm. Tomten lånade oss en gammal sprutkanna. [Miranda], s Möten, virus och mänskor, del 1546- Det är en officiell skylt, sade jag till [Miranda]. De ä bar å åk. Kör på!
Litet konstigt verkade det ju men [Miranda] trodde mig och svängde in på den lilla avtagsvägen. Det var en officiell skylt.
Det var [Miranda] som körde, för jag hade stukat foten på Wiola Väinämöin Möten, virus och mänskor, del 1545Wiola Väinämöinens dagbok är nog ett falsarium, så tänker [Miranda] och så tycker jag.
Plöjningen av ormåkern skildras med en sådan detaljrikedom och sådana fackuttryck, att det finns skäl att befrukta Ilmarinen som upphovsman. Kanske ett tidigt försök att smutskasta den Gamle Möten, virus och mänskor, del 1544Bockgrottan är vattenfylld och övergiven nu, men vad gör väl det?
En fisk inser ju att i denna suggestiva trakt måste ligga en skatt begraven. Det behövs inga sagor för det.
Som jag strosade kring där med [Miranda] grubblade vi på var den kunde finnas. Visst kan man tänka o Möten, virus och mänskor, del 1543Och när så Malin Mandelmassas svåger äntligen hängde sig, gick det till på följande vis:
Thure hade en tid varit och blivit allt mera övertygad om omvärldens illvilja. Det borde vi ju alla vara, men Thure drabbade insikten särskilt hårt. Ty Thure var en känslig mänska.
Thur Möten, virus och mänskor, del 1542På sistone har det allt oftare hänt att jag gripits av en lätt svindel då jag blickat ner i de avgrunder av fantasilöshet som särskilt äldre mänskor exponerar för min fascinerade blick.
Det dråsar in högar med bön om hjälp med olika hälsoproblem till denna blogg. Här har vi nu Möten, virus och mänskor, del 1541I idéhistorien har alla företeelser ett samband, med undantag av de som inte har det.
När euron infördes, började man snart nog runda av beloppen. Först till jämna cent, sedan till närmaste 0 eller 5.
Ungefär samtidigt, tror jag, började kassorna önska att jag skulle ha en Möten, virus och mänskor, del 1540Däl kommo tle tlarrande kinesel på vägen flån forkakademin.
De logo och böjde på velben och alla så sklattade de.
Inte nog med att den fina men ack, så oundgängliga distinktionen mellan L och R är svår för de gula små, liksom den mellan D och T, långt värre är dock finskans s Möten, virus och mänskor, del 1539Det var en varm natt och jag kunde inte sova, jag gick på en liten promenad. Jag såg att en oljelampa flämtade längst inne i Gertrud's Clothing&Småting. Hon har synnerligen oregelbundna öppethållningstider men nu stod dörren på glänt.
Där finns mycket att titta på i den bu Möten, virus och mänskor, del 1538Lindström kom långsamt gående. Han har haft en hjärtinfarkt och han lider av diabetes. Utanför cafét där jag bor stannade han med ryggen mot skyltfönstret. èfaC, stod det med stora bokstäver på ryggen av hans ljusgrå jacka. Så kom han in.
- Hej, sade han.
- Hej, sade jag.
- Möten, virus och mänskor, del 1537Det var en sommarkväll i slutet av augusti, jag satt på balkongen och tittade ut mot skogsdungen. Då dök plötsligt fru Sparf, g. Höök, upp och tittade på mig över räcket.
Hon såg på samma gång förvånad och triumferande ut. Såhär, alltså... ni kan inte se mig nu, men ni kan för Möten, virus och mänskor, del 1536När jag sist gick ut att vandra såg jag en liten mörkgrön ask i gräset. Den hade storleken av två tändsticksaskar lagda på varandra, ungefär, och oförsiktigt nog gläntade jag på locket.
Den var full av elektrolyter. De var små och energiska och de sprakade i alla färger, så vi Möten, virus och mänskor, del 1535
Nedanstående kriminalfall har upptecknats av Ralf kring 1954-1955 med en dålig skrivmaskin:
- - -
EN CYKELTUR.
Nästa dag for barnen ut på en cyckeltur,de hade smörgåsar och limonad med sig för de tenkte stanna borta tills kvällen. Klockan tio begav de sig i väg.
De f Möten, virus och mänskor, del 1534Innan hans papper skrattar åt förgängelsen, en berättelse av Ralf. Den är skriven troligen år 1954-1956.
OM EN TJUV
Det var en gång en tjuv som stälde en stjälk från en blomma och försvann sen ljudlöst. Då stjärnorna lyste på himlen begav sig boven iväg med en båt ute på sj Möten, virus och mänskor, del 1533NÅGRA ORD OM NATUREN
Herr Mandelmassa redogjorde stillsamt för en upplevelse han haft av naturen.
Han hade lämnat sin hyresbostad i akt och mening att förskaffa sig en sublim erfarenhet, sådana som, enligt vad han låtit sig berättas, står att finna i den mer el. mindre orör Möten, virus och mänskor, del 1532Tuija-Tuulia kom in på cafét där jag bor.
- 1! sade hon då hon såg mig.
- 1, 1, sade jag vänligt. 3?
- 4... sade Tuija-Tuulia. 5b, 5 b.
- 8! utbrast jag med uppriktig medkänsla. 11, 16?
- 19, sade Tuija-Tuulia och hällde i sitt kaffe. 19c!
Det förhåller sig nä Möten, virus och mänskor, del 1531- En författare måste alltid förnya sig, viskade [Miranda]. Pröva på nya ämnen och genrer.
Jag beslöt därför att försöka mig på - läkarromanen! Bara att hugga i, in medias res:
- - -
- Nästa patient är herr Ping, sade sköterskan då hon lämnade rummet.
Doktorn stelnade Möten, virus och mänskor, del 1530Det var Malin Mandelmassa som gav mig uppslaget.
Hon berättade om en någraårig sångare som uppträdde på villkor att publiken vände ryggen till, annars var han för blyg för att sjunga.
Mina tankar gick till de olympiska spelen. Det är ett känt faktum att finländska idrottare Möten, virus och mänskor, del 1529- Nu, sade Humbert, har jag äntligen förstått det!
Humbert har examen i matematik och fysik och han kan förklara det mesta en lekman har användning för när det gäller dessa vetenskaper. Nu hade han tydligen för sig själv löst något problem i den högre skolan. Vad?
- Jag be Möten, virus och mänskor, del 1528Kap. XLVII
När Jag Tog Fel På Rätt Person Eller Tvärtom
Hon föreföll mig förunderligt välbekant. Jag hade sett henne. Yrsa gick på en kurs i knypplingens psykologi på Bemböle Förberedande Skola för Landsbygdens Yrken någon gång kring 1961.
- Hej, sade jag enkelt.
Hon Möten, virus och mänskor, del 1527Att bevara barnasinnet i hög ålder är viktigt för hälsan. Det är aldrig för sent att leka och det är bra mot ålderdomskrämpor att friska upp minnet och koncentrationsförmågan.
Så vi lekte en lek, en gammal, gammal lek, vi lekte den i alla våra dagar. Tio stickor på ett bräde Möten, virus och mänskor, del 1526Olga har färgat håret ljust.
Jag följde ändå med då hon bad mig förevisa stadens sevärdheter. Vi gick naturstigen. Vi betraktade vattnet. Där är det! Vi objektiverade begreppet 'strand' tills det var utplånat, ty där vattnet möter torr mark finns ingenting, ingenting att haka Möten, virus och mänskor, del 1525Dagen var het och när jag nådde caféets rand, lade jag min hatt, min kont och min vandringsstav på ett utebord.
Sedan gick jag in för att hämta ett glas vatten. När jag kom ut igen, satt där en gammal man på min plats.
- Se! sade han. Jag har hittat en hatt, en kont och en Möten, virus och mänskor, del 1524Min imaginära sångmö [Miranda] har en livslevande syster, Amanda.
Systern tänker gifta sig. Hon har bestämt datum för vigseln i november och bokat vigselförrättare, både kyrklig och civil. Det kan ju hända att hennes val faller på någon kandidat som inte är mantalsskriven i Fi Möten, virus och mänskor, del 1523Idag rev jag av det sista träningspasset inför spjutfinalen i OS.
Jag vill beskriva känningarna (tuntemus) de senaste veckorna för sport- och andra fånar bland läsarna och gör det med gängse finska termer inom parentes. För att underlätta referens till referaten i massmedier.
Möten, virus och mänskor, del 1522På en kulle ovanför Våtträsk finns en anläggning som ser ut som en stödbostad för bostäder.
Det är gamla byggnader nära förfall men de har inte överskridit gränsen. De stagas upp med linor, stöttor och förhoppningar. Deras ägare är en liten man med en stor hund.
Han är gamm Möten, virus och mänskor, del 1521Med olyckan gick det till så: herr Mandelmassa tjänstgjorde på den stora gården. Han var bara fyra år när han en tidig morgon i oktober-november befann sig i sin vanliga drängtjänst högt uppe på höskullen. Där var lågt i tak och inga vuxna kunde arbeta där. Skrämd av en katt (de Möten, virus och mänskor, del 1520Några ord om Olgas syster är också på sin plats, då jag nämnde dem båda för några dagar sedan.
Malin Mandelmassa och hennes man kommer ibland till cafét där jag bor. När jag skrev att "Malin är stel och behärskad i alla situationer" avsåg jag hennes strävan att diskutera alla Möten, virus och mänskor, del 1519Hur det var, råkade jag sedan ändå avlyssna en kollokvial dialog mellan Gertrud och gubben Hedenswärd. De kom ju överens i Padasjoki om fortsatta samtal. Det var inte att tjuvlyssna, de bara glömde bort mig på cafét där jag bor.
- Hör, sade Gertrud, det åskar!
- Att fiska i Möten, virus och mänskor, del 1518Hur det är, vet jag inte.
Med Goethes, Runges och Wittgensteins kunskaper i ryska. Om de kunde språket, visste de måhända att där finns två ord för blått. Sinij (синий) och goluboj (голубой).
När Goethe ville lära känna färgernas väsen och när Wittgenstein med färgcirkelns Möten, virus och mänskor, del 1517När Olga kommit över sin inspiration, ringde hon och bjöd in sig själv. Till mig.
- Jonej, sade jag, jag kan ju visa dig environgerna... Över min tröskel slipper bara skygga varelser av luft och ljus.
Olga hade en liten vit Volkswagen. Hon kör sällan med den, den står för d Möten, virus och mänskor, del 1516Vid ett informellt postsymposium på det café där jag bor, bad jag Gertrud återvända till den dröm hon berättade om - den med prislapparna i hallonträdet. Den lät intressant.
Hon tror på det undermedvetna och sådant, så det var inget problem för henne. Och följande natt gick ja Möten, virus och mänskor, del 1515Ja, almanackan är sista juli nu.
Mc och Lindström avstod från inlägg. Lindströms målande hade förändrats och förbättrats i Wakefield. Han hade gjort skisser i Sjödistriktet och hans tolkning av hallonträdet var koloristiskt utsökt. De blåvitrandiga bären är inte lätta att åter
Senaste kommentarer